Lifefood&yoga

Sitter på landet, lyssnar på jazz, flugor surrar omkring mig, jag är proppmätt, R&R strayar runt och pysslar med sina saker och kände att det var ett tag sen jag bloggade.

Med sommaren, som vi alla längtar efter kommer också olika avbrott. Från familj, jobb, vardagen, rutiner och vänner. Vi kallar det semester och behöver det för att vila upp oss, ge oss perspektiv och inspirera oss till hösten och vintern som kommer.

Jag längtar efter att åka till Frankrike med Vera, träffa mamma och pappa och bara vara. Men det här halvåret, trots det har varit tufft, har ändå gett mig mer än vad jag trodde var möjligt från otippade håll, att jag faktiskt känner att jag kommer sakna min vardag, mina vänner och mitt mys. Tack alla fina för att ni finns./ A/J

Random bilder från sista tiden.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi har en något som jag och mina vänner gör som nästan är på gränsen till pinsamt fåfängt, barnsligt men också toltalt beroende framkallande. Vi tar bilder med våran Iphones, vi photo boothar varandra, Instagramar, likear loss på FB, checkar på varandras profiler och smyg tittar på hur dom man gillar ser ut. Detta i en värld där det krigas, människor svälter och diskrimineras varje dag.

Igår när ringde Vera mig var hon helt upp i varv för at hon träffat Lisa som är flicka jag stylead 2 år i rad för World´s Children Prize. Man gör det allt pro bono, Richard ställde upp med fina kläder och det var en upplevelse att få var med och träffa alla barn som inte har tid med allt random fåfängeri vi håller på med. Vera var på årets prisutdelning och ville berätta om den och ge mig telefonen så jag kunde få prata med Lisa.
Det är klart att båda dom två växer upp i en värld där utseendet spelar en otroligt stor roll och vi ALLA bryr oss om hur smala, vältränade och bra vi ser ut. Oavsett om man vill erkänna det eller inte. Jag har vänner och är självlärd expert på hur intrigerar, mixtrar och trixar sig själv till någon man kan visa utåt.

Men just i det här fallet kunde det inte spela mindre roll, det var inte därför jag fick samtal och sms från dom. Skönt att känna den känslan ibland…..

Varför just då, några timmar senare när jag spenderat en helt underbar vecka med en massa kul jobb, helt fantastiska vänner, underbara kvällar i solnedgångar på bryggor och gräsmattor i en av världens vackraste länder. Varför bryter jag fullkomligt ihop inombords när jag under en av våra så kallad ”photosessions” ser en bild på mig där jag minst sagt blir extremt missnöjd. Inte så att jag egentligen gillar det ”perfekta”, det är tråkigt och bort med det. Men jag vill kunna se en bild på mig själv och inte känna som jag gjorde igår.

Är det för att jag då kommer på att jag egentligen inte alls är speciellt nöjd med hur jag är skapt och att det, trots år av bearbetning ändå kan påvärka mig så mycket. Att bilden som finns av mig som en super egocentrisk fåfång person bara en hitte på människa jag skapt för att slippa tänka och känna det.

När jag började yoga för många år sedan fick jag lära mig att det första stegt upp på yoga mattan är egot. Att om man var helt komplett nöjd med sig själv både innanför huden och utan på skulle man inte behöva röra om i grytan, yoga och möta sig själv.

Egot kan göra sig påmint på olika sätt och igår var det ett sketet foto av mig själv. Och även om jag vet om att det inte är roten till missnöjet, att det finns 1000 saker som är viktigare i världen och att jag hoppas folk gillar mig för det som finns där inne bryr jag mig.

Som tur har jag en rad verktyg att rycka upp ur min Mary Poppins väska. Det får nog blir 10 dagar Bikram Yoga. Men också en massa kul jobb, underbara vänner/familj, kvällar på bryggor och säkert en hel del phootboothande:)./ A-J