Lifefood&yoga

It’s only when we truly know and understand that we have a limited time on earth – and that we have no way of knowing when our time is up, we will then begin to live each day to the fullest, as if it was the only one we had/ Elisabeth Kubler Ross.

Jag får ofta frågan är det på grund av det som jag inte kan göra den rörelsen i yogan. Ibland är det så att kroppen inte är redo men oftast så är det att man helt enkelt inte är där mentalt och hittat rätt teknik. För jag har sett folk som jag tänkt det där kommer aldrig gå och så gör dom det bara utan att tänka. Just det utan att tänka, analysera ja som man säger på yoga språk to busy with the mind stuff. Det kommer alltid tillbaka till andningen, bandhas, focusen och att våga släppa taget och fånga studen. Det är det vi tränar på mattan, inte att göra genomhoppen, stå på huvudet eller sitta i lotus. Det är bara en form som vi förhåller oss till så man tryggt kan avancera framåt. För tryggheten är också en del av att våga göra och att kunna göra. Det finns dom som säger att ett lotus frö kan ligga i jorden i 200 år utan att gro för att sen under dom rätta omständigheterna börja gro och växa till sig. En lotus växer ofta i dyigt vatten med mycket lera. Smutsig skulle man kunna säga, men den håller sig ren ändå och får näring av det som finns runt om den. Lite så är det med livet och yogan. Under dom rätta omständigheterna när man är redo så händer det att något kan växa, transformeras och utvecklas men under tiden upprätthåller man och tar hand om sig själv. Man lär sig att oavsett svårigheter och kanske med dom lär man sig små små saker varje dag som ger en näring och liv, motgångar kan bli framgångar, jag borde veta.

Min fina vän dog för lite mer än en månad sen. Det går inte en dag som jag inte tänker på han, vill ringa han och höra hans röst. Jag kan inte radera hans sms, hans meddelanden på svararen, jag kan inte ta bort honom från Facebook eller skype fast jag vet att han inte finns där. Att han försvann fick något i mig att brista, gå sönder men också vakna upp. Jag är inte helt vaken än såklart en lång bit kvar, men den var definitiv den döden. Jag kom på mig själv att när jag andades imorse i min practice tänkte jag att varje andetag var för honom dom han inte tar längre. Och det påminde mig om det viktiga i livet och att kunna vara tacksam av att man faktiskt kan andas. Vi gör livet så komplicerat för i sin natur är livet undebart framförallt dom små stunderna. Precis som med yogan, gör vi den så komplicerad för i sin natur är den underbar framförallt dom små stunderna.

Nu till något mer gott och lättsamt. Dom ser inte ut som mycket men dom var väldigt goda.

Bovete flakes med mandel och vanilj mjölk.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Etiketter:bovete, mandel mjölk, vanilj, yoga